Percale och satin

Jag ber på förhand om ursäkt för ett långt inlägg men jag vet att när det handlar om sängkläder är det svårt att få tyst på mig.

Om man en gång köper ett påslakan av bra kvalité, ja då köper man nog aldrig något annat än lakan av minst lika hög kvalité. Jenny jobbade i tiderna på Hemtex och lärde sig allt om lakan. Hon förde i sin tur över sin kunskap på mig vilket resulterade i en löjlig noggrannhet det kommer till att välja lakan. Hemtex kan tacka Jenny för att hon fick mig att aldrig köpa påslakan någon annanstans än hos dem.

Men jag förstår liksom inte hur galet nöjd man kan vara med sängkläder! Det började med att jag på rean köpte ett percale-lakan. Lakanet är så tätt vävt att inget damm fastnar i tyget (percale rekommenderas därför för astmatiker t.ex.) Dessutom påstås det att de håller i generation efter generation. Den största orsaken till att jag köpt dem är att de är så otroligt sköna att sova i.

Och sen satinlakanen. Även om satin tydligen inte är lika tätt vävt som percale är det ändå precis lika behagligt att sova i. Med satinlakan menar jag givetvis inte det där glansiga, fladdriga tyget som fastnar i tånaglarna. Nej! Dessa satinlakan (som säljs på hemtex) är inte alls glansiga, bara lena och mjuka och sköna.

Påslakan och underlakan av dessa material är helt för dyra för att jag ska köpa dem till normalpris, men på reorna shoppar jag loss. Hemtex hade i helgen 50 procent rabatt på färdigt nedsatta priser och då fyndade jag nya lakan åt oss. Den här gången vågade jag testa ett nytt märke (Design House Stockholm) och jag blev lycklig som ett barn! Inte bara över den goda kvalitén och det billiga priset (10e, originalpris 60e) utan också över de härliga färgerna och mönstret. Gillar starkt att de är naturliga.

Det kändes nästan fel att gömma täckena under överkastet...